|
Svante Malmgren Henric Nyström Orkideförökning |
 |
 |
 |
|
Svante Malmgren Henric Nyström Orkideförökning |
|
|
|
|
Dactylorhiza Gymnadenia Coeloglossum,Leucorchis,Platanthera,NeottiantheNigritella Ophrys,Comperia,Serapias Orchis (Anacamptis),Himantoglossum Cypripedium |
| Denna
hemsida handlar om förökning av orkideer från Europa, Nordamerika och tempererade delar av Asien. Det finns ca 45 arter i Sverige, ca 200 i Europa, ca 200 i Nordamerika, och ännu fler i motsvarande delar av Asien. Här beskrivs metoder för förökning, och hur detta kan användas för personligt nöje, för vetenskapliga ändamål, och för naturvårdsändamål. Här beskrivs också ett urval av arter och fr a hybrider som lämpar sig mycket bra för trädgårdsändamål. Tyvärr finns det fortfarande människor som utan hänsyn till naturen och lagar gräver upp plantor för eget bruk eller för försäljning. En spridning av metoder för förökning, samt försäljning av utvalda arter och hybrider till låga priser kan bidraga till att stoppa detta. Förökning från frö av orkideersker på sterila näringssubstrat. Det kan ske med hjälp av mycorhiza (svampmycel) på näringssubstrat, men i takt med att nya – och ytterst enkla – odlingssubstrat för förökning utan svampmycel kommer till, kommer den metoden nog att försvinna utanför forskningslaboratorier. Metoderna för förökning utan mycorhiza är så enkla att den intresserade klarar detta hemma i sitt kök med enkel teknisk utrustning. Ett sterilt näringssubstrat ersätter de substanser som svampmycelet bidrar med till det lilla groende embryot. Man kan fortfarande läsa långa, komplicerade recept på hur dessa substrat skall komponeras, med exakt angivelser på hundradels mg av växthormoner, mikroämnen etc. Dessa små detaljer är fullständigt överflödiga, och avspeglar bara en övertro på att förökning måste vara en sorts vetenskap och vetenskap är exakt, och annars går det inte. Men ett till synes komplicerat problem behöver inte nödvändigtvis vara komplicerat att lösa! Svante Malmgren har genom åren förökat ca 200 olika arter och hybrider, och i de flesta fall går det bra att reproducera metoden i stor skala för var och en av dessa. I enstaka fall har det misslyckats helt eller delvis med vissa arter – men upprepade försök skulle sannolikt lösa även de problemen. Man kan till samtliga arter och hybrider utgå från följande basala recept: (Ca)3(PO4)2 50-100 mg Socker 10-15 g Kvävekälla: (Vissa sorter växer bäst på aminosyror, Man behöver inte vara noggrann med mängderna. Till detta kommer nu den viktigastekomponenten, nämligen en ”komplex organisk tillsats”. Orkideer från tempe- rerade delar av jorden måste i odlings- substraten ha en tillsats av endera av en liten bit potatis, kålrot, banan, kokos- mjölk, ananassaft eller vissa andra. Dessa innehåller uppenbarligen mer eller mindre okända växthormoner eller annat i kombination som ingen hittills har lyckats ersätta med kända växthormoner i exakta kvantiteter – som vid annan mikroförökning, (t ex meristemförökning) av allehanda växter. Inte heller jag har trots ett otal försök många år ens varit i närheten av kunna ersätta ”komplexa tillsatser” med kända substanser. Men å andra sidan – potatis, kålrot etc är liksom betydligt billigare än indolättiksyra och gibberelinsyra… Dock är det i högsta grad så att man absolut inte kan välja godtyckligt av ”sort” och mängd av dessa tillsatser. Olika arter vill i allra högsta grad ha olika tillsatser, en dubblering eller halvering av mängden kan vara skillnad mellan liv och död vad gäller resultatet! Men med rätt kombination är det ofta så att man kan få 90-100% av sådda frön att gro och växa utan problem! pH-värdet bör ligga på 5,5 -6. Med angivna
komponenter brukar det hamna där ganska automatiskt. Använder man ananassaft får man
dock pH-justera den med NaOH eller NH3 i vattenlösning till detta pH. Sådd av orkidefrönkräver också artspecifik behandling. Fröet har ett tunt, men ganska vattentätt fröskal som måste brytas ned på kemisk väg, och fröna måste steriliseras innan sådden på odlingssubstratet. Detta sker genom behandling med en natriumhypokloritlösning, och ibland med en sekventiell behandling med utspädd svavelsyra och sedan hypo- klorit. Koncentrationen av hypoklorit måste – beroende på fröskalets tjocklek – variera mellan 0,3% - 1 % och behandlingstiden från 5 minuter till 45. Detta måste provas ut artspecifikt. Dessutom är det så att vissa arter – fr a några inom Cypripediumsläktet - måste sås halvmogna, vanligen i perioden 7-9 veckor efter pollinering, både för att kunna gro tillfredsställande och sedan kunna utvecklas normalt .Men man har bara ett kort intervall på 4-6 dagar mellan ”alltför omogna” och ”alltför mogna” frön! Vissa arter behöver en kylperiod på 2-3 månader efter sådd. Men med rätt fröbehandling kan man hos
På substrat beroende på tillväxthastighet, dvs olika från art till art .Omplantering till nytt substrat och utglesning sker en gång, vanligen 2-4 månader efter sådd Plantering i jord sker helst under en vilofas i plantans utveckling. Detta kan vara antingen med mogna, vilande rotknölar höst eller vinter, eller inför en torr sommarperiod, eller med vintergröna arter svalt under vintern. Det är mycket viktigt att man följer artens naturliga årsrytm – åtminstone underlättar detta odlande i jord betydligt. Mycorhizan - om ens den vuxna plantan behöver den – utgör aldrig något odlingsproblem om man har vitala plantor att sätta i jord. Man kan i såväl handböcker som vetenskapliga publikationer läsa komplicerade metoder för att tillsätta svampmycel eller mixa komplicerade jordblandningar. Detta är fullständigt onödigt. Om plantorna i sin första kontakt med odlingsjord hamnar i jord från ”till synes” naturliga växtplatser, så är det aldrig något problem. Vi använder två olika sorters jord; helsvensk Dactylorhiza Fuchsii kan växa i exakt samma jord som sydeuropeiska Ophrys från en äng - eller vägkant - på kalkgrund. Cypripedium från Kina och Nordamerika växer i samma jord från en gammal lövskog som står på mager, vittrad sandsten. Liknande går säkert lika bra. Tycker man att jorden är för hård och lerig, blandar man i lite fin sand. Är den för torr, blandar man i lite torv. Lite blick för biotop och trädgårdsodling löser alla jordproblem.Man sätter småplantor så trångt de får plats; 8-15 st i en 11 cm lerkruka, då går det åt 500 ml jord i varje. I jord motsvarande en hink kan man alltså sätta 200 – 300 plantor. Vid nästa års omplantering i trädgården
begränsat antal arter lämpar sig, beroende på att många orkideer är bundna till mycket speciella biotoper – men där kan de lokalt finnas i stor mängd. Däremot är det så att många hybrider inom och mellan olika släkten är ytterst lättodlade och odlingsvärda, även i stor skala och för bredare spridning. Sådana beskrivs under resp. släkten.. Ett ökat val av hybrider istället för arter gör förhoppningsvis också marknaden för dem som stjäl plantor i naturen mindre atraktiv. För vetenskapen
För naturvården är metoderna för förökning mycket viktig
såsom komplement till andra åtgärder.
I flera olika länder pågår olika projekt
med förökning och utplantering av vissa hotade arter.I Sverige
är tyvärr intresset för detta mycket lågt, huvudsakligen
beroende på att växtgeografer och botanister av annat slag på
länsstyrelser och universitet anser naturen i första Ett undantag i Sverige är Projekt Brunkulla i Jämtlands Län, som Svante Malmgren bidrar lite till genom att dra upp plantor som sedan utplanteras. |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
